Nurmemet Yasin – Den vilda duvan

Yasin häktades under november 2004 i samband med att novellen publicerades, och han dömdes i februari 2005 efter en stängd rättegång. Det är oklart huruvida han hade möjlighet till juridisk hjälp under rättegången. Yasin tros avtjäna sitt fängelsestraff i regionens huvudstad Urumqi, där hans familj endast tillåtits besöka honom vid ett tillfälle. Man misstänker Yasins hälsa är i dåligt skick. 


FN träffade Yasin i fängelset i november 2005, och han berättade då att polisen hotat och slagit honom. Vid ett tillfälle hade en polisman slagit honom i ansiktet och lämnat honom med blodig näsa. Han uppgav även att han blivit misshandlad av andra fångar för att han inte talat mandarin. FN konstaterade efter detta möte, eftersom Yasin blivit fälld för ett politiskt brott, möjligen på basis av information hämtad genom tortyr, att man ska överklaga denna dom. Yasin skulle ha blivit frisläppt 29 november 2014, men ett år senare finns fortfarande inga livstecken.

Amnesty International har upprepade gånger uppmanat den Kinesiska regimen att göra en tydlig distinktion mellan aktiviteter som involverar fredliga utövandet av mänskliga rättigheter så som yttrandefrihet och mötesfrihet, och de som internationellt anses vara kriminella handlingar. Amnesty anser att Yasin är en samvetsfånge och bör släppas, samt att man ska genomföra undersökningar gällande tortyr under Yasins fängelsetid.

Om Xinjiang-regionen (Östturkestan)

Enligt kinesiska historieböcker har Xinjiang alltid varit en del av det kinesiska moderlandet. Sanningen är att området under perioder dominerats av Kina, men att det under andra perioder införlivats med övriga Centralasien. 



Under 1930- och 40- talet hade uigurerna två korta perioder av självständiga östturkestanska stater innan Mao och Kina 1949 tog kontroll över området. Uigurerna, som har varit områdets huvudsakliga innevånare sedan 800-talet, är en av Kinas 55 officiellt erkända minoritetsfolk. 

Sovjetunionens upplösning 1991 ledde till att samtliga större centralasiatiska folk utom uigurerna fick sina egna stater. Detta ökade nationalismen bland uigurerna och ropen efter självständighet ökade i styrka. Idag beräknas etniska kineser vara i knapp majoritet bland Xinjiangs 19 miljoner invånare och uigurer tvingas överge sin religion, kultur och språk för att ha chans att lyckas i samhället.

Läs mer om Xinjiang i Amnesty Press.